Ja, mycket har hänt sen sist, men tyvärr inte på hemsidan så jag fick slå på stort och fixa en ny och reklamfri. Den förra var bara besvär och det hade en tendens att försvinna lite allt möjligt när man försökte ladda upp den… Wilda blev ju som sagt steriliserad. Dagen efter hade en rejäl blödning utvecklats och hon hade som en clementinstor påse hängande bak bredvid såret. Enligt vet. ingen farligt och bara att avvakta och jag behövde inte åka dit (fast jag e ju skeptisk, har då inte sett en sån förr..) Den töjde ju isär stygnen av sin tyngd. Efter ett par dagar gav den äntligen med sig och vi hoppades att det värsta var över. Ca två veckor efter operationen blev Wilda helt plötsligt hängig och tempen visade på 39,3. Jag kollade såret och såg ingen fukt eller så och ringde vet men det var ju bara att avvakta igen. Jag misstänkte att det bara var hennes mer eller mindre konstanta halsproblem som hade blivit värre. Morgonen efter hade tempen sjunkit till 39,0 och jag blev glad att det gått åt rätt håll. Wilda var sitt pigga jag igen och som vanligt åt hon sin frukost som om hon aldrig sett mat förr.. Efter sin morgonrastning kom vovvarna in och hoppade upp bredvid mig i soffan och då ser jag plötsligt nåt underligt blött. Då inser vi att det FLÖDAR blodblandat var från Wildas operationssår, paniiik!! Nu ringde jag återigen vet. (som jag knappt behöver presentera mig hos längre p.g.a. mina sjuklingvovvar) och nu slapp jag äntligen avvakta. Full fart in till vet. där såret tvättades ur ordentligt och Wilda fick en dunderkur med antibiotika. Som tur var slapp de öppna upp igen. Retligt nog påpekade denna veterinären att hon borde fått antibiotika redan då hon fick blödningen eftersom den varit en grogrund för bakterier. Man vet ju inte om den orsakade infektionen men man blir ju lite arg ändå. Kunde jag inte fått komma in direkt så kanske hon sluppit allt detta. Nu borde det väl ändå vara över? Nejdå, ännu en vecka senare börjar det droppa blod från Wilda, som ett löp. In till vet igen (o Wildastackaren som hatar veterinären över allt annat..) men jodå, bara att avvakta igen. Det gick ganska snabbt över igen så vi vet inte varför det blev så. Efter detta blev det ännu ett besök för en urinvägsinfektion så hon har verkligen varit stammis. Nu tycks dock äntligen allt vara som det ska igen och magen ser ut som den ska, även om ärret inte blev alltför tjusigt.

Så till hästeriet då, nu har jag hittat en annan häst som jag är medryttare på. En nioårig halvblodsvalack som kallas Zeven. En riktigt trevlig häst med mycket personlighet. Det är verkligen jättekul att få åka till stallet ibland och pyssla. Ser verkligen fram emot sommaren med Zeven! Nu blir det även lite hästbilder på hemsidan, de är ju riktigt kul att fotografera.