Nu i helgen var det Hund2008, riktigt trevligt hade jag!! Det började på fredag kväll när Anna med Hilda kom till oss där de skulle sova över. Wilda hade vi satt in i sin bur, för jag tror inte hon skulle vara allt för snäll. Med ett trasigt knä så vill man ju inte direkt chansa heller. Jag hades sett fram hela dagen mot att Starke skulle få en lekkamrat, jag var övertygad om att Hilda och Starke skulle ha skitkul ihop, han ÄLSKAR ju tjejer! Vanligtvis brukar jag låta hundarna hälsa ute först, men eftersom det var kolmörkt ute så släppte vi bara in Hilda i hallen. Hilda kom in i hallen och när hon fick syn på Starke gav hon ifrån sig ett riktigt gruff, kanske inte det bästa sättet att hälsa;-) Vilket stackaren sedan insåg… Starke kom farande och flög på Hilda, arg som ett bi. Jag tror inte han hann koppla att det var en tjej, han tyckte visst det var väl spydigt att komma in o gruffa i HANS hall. Då insåg lilla Hilda sitt misstag och såg ytterst förvånad ut. Jag får erkänna att det tog ett par sekunder längre än vanligt för mig att reagera, min lille Starke kan ju inte bli arg på en tik!? När jag äntligen kopplade vad som hänt så var det bara att ge sig in o dra bort en gurglande Starke, som gjorde sitt bästa för att ta sig loss o ge den uppkäftige en omgång till. Slug som jag var så hade jag ställt hans tygbur i hallen, man vet ju aldrig när den kan vara bra att ha. Idiot som jag är så hade jag visst lite bråttom när jag hämtade buren så jag hade tagit fel bur. Detta var den som Wilda hade strimlat sönder så jag fick ställa Anna som skydd mellan hundarna medan jag kutade efter den andra buren. Hundarna fick sedan spendera kvällen i varsinn bur, Hilda o Starke turades om att vara ute o mysa med oss. Jag är övertygad om att det skulle funkat bra om de fått hälsa ute och jag inser ju nu att jag kanske skulle utfört hälsandet på ett mer planerat sätt. Kanske hade det funkat bra om vi släppt ut dem ur burarna efter en stund, men man vill ju inte chansa när Hilda skulle va snygg på utställningen dan efter. Men så går det när man räknar så kallt med att ens hund aldrig skulle göra nåt. Det var nyttigt för mig att inse att min “lille Starke” faktiskt har en hel del humör och inte är så dumsnäll som jag tror.

Dagen efter bar det av mot storstan. Efter en del felkörningar, panik och en grov förbrytelse mot trafikreglerna så kom vi fram i tid till mässan. Jag lämnade Anna vid huvudentrén och körde runt för att lämna bilen. Efter lite om och men så blev jag anvisad till en plats längs med gräskanten. Jag klev ut och frågade en vakt var parkeringsautomaten fanns. Efter lite anvisningar vände jag mig och och öppnade bakdörren för att ta min väska, men på FEL BIL!!! Det kom en stor hund farande och en kvinna började med all rätt gorma på mig på skånska. Jag har aldrig bett så högljutt om ursäkt. å blir det när man bara ser en bil på natten o missar om den är grå eller ljusgrön… Sen gick dock allt problemfritt som tur var och jag hittade Anna inne vid ringen där vi hade en trevlig dag med trevligt sällskap!

Jag försökte ju fota en del, men körde utan blixt o e darrhänt så bilderna blev inget vidare. Suddiga o konstig färg. Men jag lägger ut dem ändå, kanske e kul att se dem ändå:-)