Oj vad kul med så mycket hälsningar i gästboken! Men vad menar Chrille tro? Vem är det som delar ut stryk…Starke leker ju ganska intensivt, tom för att vara boxer:-) Vi har försökt att fösa ihop honom med kompisarnas Ridgeback utan framgång, de tycker han är ett monster, hur mycket han än fjäskar… Mammas boxrar uppskattar honom en stund, men sen raggar han lite väl hårt.. Mammas lille Yngwe får inte ens försöka, han inser helt enkelt inte sin storlek och ger gärna Starke lite onda ögat om han får chansen. Han har ju en hel flock brudar hemma att försvara;-) Sen finns ju då älskade lilla Wilda, som Starke ÄLSKAR, men som bara leker när HON tycker det. Så nu har det blivit smärre kaos hemma.. Starke vill leka med Wilda, Wilda vill leka med Frankie och Frankie vill leka med alla, helst Starke som inte vill lek med honom utan helst Wilda. Starke tycker Frankie kan vara lite påträngande men håller god min, så länge den lille inte försöker sig på någon slags kroppskontakt när det ska sovas. Där går gränsen!

Jag fascineras av mina älskade boxrar, att de hade ett sådant tålamod trodde jag aldrig. Wilda som är en milt sagt bestämd dam när det gäller att hunsa Starke, låter nu plutten bråka hej vilt med henne. Frankie kan hänga sig fast i hennes kind eller andra smärtsamma påhitt och hon har än så länge inte sagt ett knyst. Hon leker så gärna med den lille och tycks ha tagit det som sin uppgift att vara hans “Baloo”- jag ska lära dig allt jag kan!Så när de öser runt för fullt brukar Starke stå bredvid o mest skälla. Jag tror helt enkelt inte att han riktigt vet vad han ska hitta på, eller hur. Ibland ger han sig in i leken efter bästa förmåga men det brukar inte bli så långvarigt. Jag tror han behöver ett tag till att smälta läget och komma på hur man ska leka ihop. Än så länge e deras favorit “killarna gaddar ihop sig mot Wilda”, då Starke distraherar henne genom att retas hejdlöst och Frankie tar tag i ett öra eller en kind och drar samtidigt som han låter så farligt han kan. Och detta tycks de alla uppskatta!?

Tack för alla lyckoönskningar till Wildisen, vi håller tummarna. Hon är nu insatt på antiinflammatoriska och vi ska träffa vet på tisdag…nervöst!

Det var verkligen rätt dag att få komma hem till en välfylld uppmuntrande gästbok. Morgonen började allt annat än bra. Idag var den stooora omtentan kl 0800 (efter åtta låser de). Jag har pluggat som en idiot! Imorse vaknade jag ca 0735, och bor dryga två mil från skolan! Klockjä**ln har pajjat, JUST IDAG! Med ett tjut och många svordomar var jag ur huset på två röda, körde skodan snabbare än jag egentligen borde mot skolan lätt panikslagen. Sprang som en galen gasell in i salen och satte mig med EN minut till godo. Där satt jag länge med en puls på 200 frustande som en skadesjuten gris (varför har man aldrig börjat träna…?)

Med ett obefintligt blodsocker, stresspåslag som heter duga och en mindre depression över klockan så gick nog tentan åt skogen.. vilket innebär “spärrtenta” i höst, kuggar jag den….ja då åker jag ut!