Imorse lämnade jag Wildisen hos veterinären för en helkoll, nerverna sitter utanpå och jag tycker jag har gjort det här en gång för mycket! Men detta är definitivt den gången som känns värst. Jag har en gnagande känsla i magen av att det är något mer än vad vi vet. När vi kollade henne härom veckan så sågs en reaktion på BÅDA knän, inte bara höger som vi trodde. Trampdynorna i högertassen har blivit mindre till följd av att benet inte används rätt. Eventuellt kanske det finns problem i ryggen också som vi ej vet om. Känns skönt att de ska kolla allt, veterinären sa att han skulle undersöka henne noggrannt, förutsättningslöst. Hon har minskat i vikt också, är ganska smal nu. Inte mager, men det får då verkligen inte försvinna mer. Till råga på allt är alla tre vovvarna hemma tokförkylda, snorar som bara den allihop.

Sen ska Starke få sig en rejäl helkoll om nån månad också. Han är allt pigg o glad, men vi vet att han har problem och vi misstänker att det inte “bara” är ryggen.

I helgen var vi Arvika på min brors bröllop, jättekul hade vi!För första gången lämnade jag hundarna på pensionat. Var lite nervös men det kändes jättebra. De var ensamma på pensionatet över helgen och verkar ha haft det himla mysigt. Det var fullt med hästar o katter o bollar på gården så de har knappast saknat sin matte o husse;-) Lille Frankie fick bo hos min kompis i stan där han verkar ha haft det toppen. Hälsat på ankorna, skällt på pensionärer med rullator och annat som kan roa en lite kille.

Blir kanske en ytterligare uppdatering ikväll när jag vet hur det gått för Wilda.