Tog en sväng med vovvarna idag efter lunch, med mig hade jag för en gångs skull lite sällskap i form av Camilla, min partner in crime & c-uppsats. Tänkte de kunde få va lösa en sväng, inte en själ i sikte…o jag spanade ett tag! Hundarna joggar runt lite lagom, lyssnar på matte när hon ropar och allt är bara toppen. Men helt plötsligt beslutar sig ett stycke hare som tydligen legat och tryckt mitt på ängen sig för att springa hemåt. Starke ser den direkt, sätter av som en missil! Gör ett tappert försök att få Wilda och Frankies uppmärksamhet men de ser Starke först och rusar efter som två galningar. Skriker en gång men inser att det är menlöst, som tur är så stannar allihop ganska snart då haren hinner ur synfältet. Men fasen vad rädd man hinner bli! De springer runt lite förvirrat, Frankie som inte var lika intresserad av haren gör en lov bort från boxrarna. Då gnistrar det plötsligt till i kroppen på Starke- där e haren igen!! Som en katapult sätter han full fart mot…Frankie! Som tur är inser han sitt misstag alldeles innan han hinner fram… Dax att samla oss, nu är dock samtliga hundar kollektivt döva!Ett raseriutbrott senare har jag tre hundar vid sidan (och som den askassa matten man är så har man som vanligt glömt att ha med nån belöning…jag hade inte heller brytt mig om attlyssna på mig!)