Lille Frankie tycks vara på bättringsvägen. Svullnaden blossade upp igår igen, men idag har den sjunkit ordentligt. En rejäl vätskeansamlig hängande under halsen är vad som finns kvar. Han börjar bli piggare och visar ibland ett högljutt missnöje med att ha förvisats till en egen liten hage i vardagsrummet. Korta svängar utanför dörren är vad han orkar med, och allt han bör få. Wilda är lite uppstressad över vad det är med hennes lille valp, han är inte riktigt sig själv och de smärtstillande medicinerna gör ju sitt till också. Men det får allt dröja många dagar innan jag vågar låta honom träffa boxrarna lösa, de får nöja sig med att gnugga nosarna genom gallretsmiley